torsdag 25 februari 2010

Äntligen!!!

Nu har en stor sten släppt från mitt hjärta.
Igår fick jag hem ett papper från försäkringskassan att dom nekade mig havandeskapspenningen igen, och denna gången för att min chef inte har förbjudit mig att arbeta, därför kunde jag inte få det pga riskerna, HELT VANNSINIGT!
Men jag tog tag i det så efter MVC så åkte jag in till förlossningen och bad dom kolla upp varför jag hade fått en blödning, fick först ligga i en apparat så mätte hjärtljud och sammandragningar, sen gjorde hon 2 olika ultraljud, varpå den ena så såg läkaren att min livmodertapp var alldelles för kort, detta orsakde blödningen och kan även orsaka en förtidig födsel, så det var ingen tvekan om sjukskrivning. Hon tyckte att det var konstigt att jag inte hade hört av mig tidigare, men jag hade tur som har kunnat fortsätta arbeta i detta tillstånd och inget har hänt. Iallafall så är det vila dom närmaste 2 veckorna till jag är i vecka 37, efter det så räknas det inte som för tidigt längre och bebis kan komma, 2 VECKOR, iii det är ju jätte snart!

Stackars totte föjlde aldrig med till MCV igår för jag tyckte det var bättre att han fortsatte att arbeta här hemma, och förlossningen sa jag att det skulle ta en timme, så han blev orolig när jag fortfarande inte hade hört av mig efter 2,5 timme så när jag ringde till honom satt han i telefon med förlossningen och frågade efter mig, gullegris!

Nu slipper jag arbeta mer, och ni anar inte vilken lättnad detta är!

Annars mådde bebisen super, h*n har lagt sig med huvudet neråt som han ska, alla mått är perfekta, h*n väger ungefär 2,6 kg och går jag helt till vecka 40 så uppskattade hon det till 3,5-4 kg, normal bebis:D Foten är 7 cm lång nu, stooooor fot:D

Jag vågade inte kolla på skärmen under ultraljudet för jag vill ju innte veta vilket kön det är, och jag har hört några som har sagt att dom har sett snoppen, så jag låg mest och kolla i taket:P

Jaja, nu är detta ur världen och jag ska fortsätta att vila, men nu blir det frukost och fortsätta i vardagsrummet!

1 kommentar:

Linda sa...

Skönt att allt är bra.. Jag har allt tänkt på dig här hemma...Nu lovar du att ta det lugnt såbebis får växa sig stor o stark!
KRAM!