Det var en utmaning där du skulle skriva vad du gjorde för 5 år sen, 3 år sen osv, sen skulle jag även skriva vad jag trodde att jag gjorde 1 år från då, och att jag skulle sitta i ett hus ute på landet, med en man jag älskar över allt, och en bebis påväg... Låt oss bara säga att det inte var det jag trodde själv.
Misstolka mig inte nu, jag är fruktansvärt lycklig med min tillvaro men jag tror inte det har slagit mig så hårt innan att jag ska bli mamma, att jag är vuxen nu. För vart drar man den gränsen egentligen, när visste ni att ni var vuxna?
Jag tycker själv att jag flyttade hemifrån så tidigt så jag var absolut inte vuxen då, och även fast jag har bott i andra länder så har jag alltid lutat tillbaka ganska mycket på min mamma och pappa, och nu ska jag själv börja ta det ansvaret, HJÄLP!
Det finns så många människor, fantastiska människor som har passerat min väg, som jag har lovat att jag ska se igen, men det är nog bara inse fakta att det som var det får vara så och vi kommer inte att ses igen. Och även om vi skulle ses igen så är vi inte samma människor som vi en gång var, jag är inte det iallafall. Den Sandra som en gång satt och tänkte på fest, pojkar och lek, hon finns inte längre.
Självklart kommer jag att gå ut och roa mig, men jag kommer ALLTID ha någon annan att prioritera högre än mig själv.
Nu tror jag nog att jag förstår varför inte folk vill bli äldre, återigen så skrämmer det mig inte, det som kanske skrämmer mig är att jag aldrig kommer kunna gå tillbaka till något som var, en bra tid, men förhoppningsvis kommer det många fler underbara stunder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar