Jag glömde ju och berätta om skräcken som hände igår:S
Totte kommer hem från jobbet, och jag ligger i sänger och spelar mario Bros (Det första Nintendo som kom ut, svin kul) Han hinner inte mer än att säga hej och sen går han på toa. Efter några minuter kommer han in och frågar om katterna är med mig, och jag säger nej. "Vad dumt för dörren stod öppen" AAAAAAAAAAA
Jag springer upp på övervåningen och kollar och ropar och totte går ut, men dom syns inte till någonstans. Tillslut tar jag med mig deras kattlåda (som dom förflyttas i) och går ut och gapar, sen ser jag Boris stå vid ingången vid groventren och ser skräckslagen ut, det räcker med att jag ställer ned lådan så kommer han springandes och slänger sig i den. Vincent däremot tog det lite längre tid innan han kom, men tillslut döck han också upp, när jag lyfter upp honom så slår nog hans hjärta i 340, stackars liten.
Usch det var nog bland dom värsta 20 minuterna i mitt liv, många tankar som hann gå igenom huvudet.
Även fast man märkte hur rädda dom var så står dom ändå vid dörren hela tiden nu och tror att dom ska få gå ut, ALDRIG!
Dom har nog aldrig varit så lugna som dom var igårkväll sen:S
2 nätter kvar och sen ska dom hem igen, jag tror allt att jag kommer att sakna dom lite, som jag alltid gör:D
Nu får jag snart gå hem och vila 1 timme innan kvällens bio:D
Ha en bra lörday:P
1 kommentar:
Kan nästan känna din skräck! dovk vet jag bara hur det känns när mammas (familjens) hund smet. Och då var det vår egen.. Puh, tur dom kom tillbaka. Kramis
Skicka en kommentar