Då har man som sagt bestämmt sig för att stanna i Sverige. Det är ett tufft beslut, det är inget jag sticker under stolen med, men jag visste att det skulle ta slut någon gång, då kan de lika gärna blivit nu.
Jag har berättat det för alla mina vänner där ute, eller dom har fått reda på det på ett eller annat sätt. Guide världen är ganska lite. Vissa är besvikna, ledsna men många är glada för min skull. Jag har ju ändå en anledning att komma hem och det är den anledningen många av mina vänner letar efter.
Så, nu kommer förmodligen ni som läser detta redan veta vad jag gör i min vardag, men det är skönt att skriva av sig så jag tänker inte sluta nu.
Det senaste året, jösses... Det kommer alltid vara en stor del och förmodligen den bästa tiden i mitt liv. Många glada stunder. Jag kommer aldrig glömma den klumpen i magen som jag hade när jag satte mig på planet till Gran Canaria, jag kom dit och möttes av människor jag aldrig hade sett i hela mitt liv. Sattes på min säng i min tomma lägenhet, det var ensamt. Men sen kom Yasmin hem, började prata danska med mig, och de var inte lätt att förstå. Men vi klickade med en gång, sen kom kick offen och allt började att rulla på. Då kom lyckoruset. Jag lyckades glömma skövde helt faktiskt och det var en underbar känsla. På GC träffade jag många nya vänner, vissa har jag kontakt med idag och vet att jag förmodligen kommer att träffa igen, vissa kommer jag bara att minnas i hjärtat.
Sen var det dags att åka och bege sig av till Cypern, jag hade tur som fick med mig Tine dit, och vi gick igenom den där prcessen tillsamman.
När jag kom till cypern så såg det inte så ljust ut. Jag saknade alla fn GC fruktansvärt mycket och dessutom tyckte jag inte alls om vår nya chef. Både jag och tine var väldigt negativa och funderade redan då på att åka hem, men vad skulle jag göra hem. Sen en vecka efter att vi hade kommit så kom Mia, Världens bästa mia, jag fullkomligt avgudar denna tjej. Störtskön är det rätta ordet. Hon vände livet för mig och jag har aldrig träffat en person som kan få mig att skratta så mycke som hon kan. Vi spenderade dagar och nätter tillsammans, allt var toppen. Sen kom även söta Julia in mer och mer in i mitt liv, hon kom ofta till Ayia Napa för att hälsa på, och mitt liv var komplett. Men sen kom bomben att mia skulle sluta och åka hem. Det var väldigt tråkigt, jag försökte att ta avstånd från henne, men de gick helt enkelt inte. Sen kommer Julia och säger att hon ska göra samma sak. Då sprack de. Dom 2 personer som jag umgicks med mest åkte, och eftersom jag hade umgått så mycke med dom så var det svårt att lära känns dom andra. Under denna tiden var jag verkligen inte långt ifrån att säga upp mig, Men tiden gick och jag började umgås mer och mer med Natalia, Daniela, Linda och Sara (Anledningen till att jag inte nämner tine är för att hon alltid fanns där). Men tyvärr, inget av detta kunde mätas med Mia. Men visst hade vi kul!!
Nu sitter man och ångrar att man inte gjorde dom saker vi hela tiden sa att vi skulle göra. Men återigen, vilken tid. Jag har växt otroligt mycket som människa och vissa delar av mig önskar tillbaka till tiden på gran canaria och cyoern, vissa galna stunder.
Men för det är inte detta livet en dans på rosor. Mycke dramatik mellan alla tjejer, skvaller, skitsnack och massa jobb och stress.
Men som sagt så är inte jobbet som det är i sverige, man jobbar ändå ihop med alla sina vänner.
Nää nu tog mina ord slut, jag kan helt enkelt bara säga att jag inte kommer glömma detta och denna tid. Och banne mig om den börjar blekna med tiden.
Nu se jag framemot ett liv med Totte och jag är glad över det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar