Ibland går tiden så fruktansvärt fort...
Jaja iallafall, först så måste jag börja med att skriva GRATTIS Johanna till lilla stella, hoppas verkligen att allt gick bra, men vi får helt enkelt ta allt det där när jag kommer hem. haha du kommer förmodligen inte ens hinna läsa detta inlägget, men ja svarade ju på ditt mess i allafall;.)
Du kommer att vara världens bästa mamma!!
Igår var ja på flygplatsen fn 9 på morgonen och kom hem 00.30, jobbigt men va fan.
Idag tog jag faktiskt tag i mig själv och åkte och badade på siestan, i en pool också, kändes nästan som semester:-)
Tankar:
En liten del av mig önskar att jag faktiskt aldrig gjort det jag gjort de senaste 8 månaderna, Kommer aldrig, aldrig att glömma det "time of my life", verkligen. Men samtidigt undrar ja hur svårt det inte kommer att bli, att komma hem till sverige och skapa ett "vanligt" liv. Typ gå tillbaka till de jag levde innan, nån gång kommer ja att bli tvungen att göra det, Hur svårt kommer inte de bli. Ingen siesta, ingen sol (haha), inga möjligheter att gå ut vilken dag jag än känner för det och det är lika mycke folk ute varje kväll, Bo granne med ALLA mina närmaste vänner och kollegor, där man faktiskt bara har dom 2 steg ifrån, maten, att åka och bada när jag känner för det, känna lukten av havet, ta en strand promenad... herregud, jag skulle kunna fortsätt hur länge som helts och jag tror kanske ni förstår vad jag menar...
Hmm, men den som lever får väl se, tror tanken att anpassa mig till de gamla vanliga srämmer mig!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar