Livets snabba vændning

Dios mio vad livet tar snabba vændningar.
Speciellt hær nere, inget førvånar mig længre kænns det som.
Marcus, Marcus... Jag træffade en så underbart rolig væn som faktiskt lyste upp min tillvaro lite mer hær nere, skønt att umgås med ett annat ansikte.
Vi tog en lång promenad hem i lørdags och pratade om ALLT, så himla skønt.
Sen va ja med dom och festade i måndags igen. Han skickade ett meddelade till mig på tisdagsmorgonen "Nu ær jag på væg hem gumman, tur att man går..."
Sen ringer ja honom kl 10 som vi hade avtalat eftersom dom skulle åka på marknad, men hans mobil var avtængd, tænkte inte mer på det. Senare på dagen ringer han, och berættar att ham ligger på sjukhuset och har fått amputera bort ett finger... Då blev ja super ledsen før hans skull!!!
Så nær ja åker och besøker honom så ser han såååå sliten ut, och sån ær man inte van vid att se honom. Då ær det någon som antagligen skulle råna honom nær han gick hem, puttat till honom så han føll ner før stupet, fick en sten rakt igenom fingret och dom kunde inte rædda det.
Så nu, kommer ja førmodligen aldrig mer att få træffa honom, han bestæmde sig før att åka tillbaka till Sverige igen, då han inte kan bruka sin hand på ett tag. Och det som sagt tycker jag ær super tråkigt!!! Som sagt livet tar snabba vændningar!

Nu ligger ja i min sæng och funderar lite allmænt på livet, va gør man egetligen, va ska man bli osv... Ni vet, dom vanliga tankarna som ibland dyker upp.
Vi ska ju som sagt søka ny destination den 5 feb, och ja har ingen aning om vart jag vill hærnest, vad som helst førrutom sverige!
Men jag måste erkænna att det finns några personer ja saknar lite mer æn andra, och æven sånna som ja kanske inte umgicks med såå ofta, men som ja visste att ja ændå hade dær.

Tiden går så himla snabbt, nu har jag varit borta i 3 månader, lika lång tid som ja var i Malaga sist, men jag måste nog sæga att tiden på GC har gått lite fortare, kanske ær før jag inte har någon dærhemma att længa hem till som jag hade sist (Mega tyværr før det BTW)

Jag får sån ångest nær jag ens tænker på det, Va fan gjorde ja inte detta tidigare før, varfør hålla kvar i nåt man ændå i slutændan vet inte kommer att fungera. Sen har man ju det dær med "Vænner", Hær nere har ja också lært mig ett och annat angående vænner, det finns dom man kanske slæpper in lite mer, men aldrig någon helt och hållet. Dom chanserna ær førlorade. Men chef kallade mig hård, många som kanske vill læra kænna mig mer men som jag vægrar att slæppa in, och de stæmmer, jag gør ALDRIG mer om det. Jag ska aldrig mer gå i någon annas fotsopr, enbart mina egna, och jag ska fan inte ta ett ænda råd ifrån någon. På det sættet kanske ja undviker att bli sårad igen... Men vem vet??

Snart kommer Heika, och du ska bara veta vad ja glædjer mig åt det, han ær en av dom ja saknar mega mycke. Ska bli så kul!
Sen kommer pappa och G-M om 2 veckor!

Yasmin åker på semester imorgon i 2 veckor, så hon læmnar mig ensam med prinsessan, men ja børjar tycka att hon ær helt ok.

Jag måste bara gøra en sak, och den saken hoppas ja blir inom snar framtid... Vad det ær, mærker ni kanske snart!

God natt